Hänt i Huddunge
Blogginlägg
-
Låt mig få hurra och jubla för Huddunges senaste lilla tillskott. För 2 1/2 timma sedan föddes Vilda Persson och mamms och papps mår bra och är oerhört stolta. Bra jobbat Bodil och välkommen till denna underbara värld lilla Vilda.
-
Vaknade idag med en känsla av att vara trött på byggdamm och oordning. Det är inte så bra att få den här känslan när vi bara har fått upp första golvet och har både hall och badrumsgolv kvar. Det lär vara smutsigt och stökigt under en längre tid framöver i Casa Padazakos. Här ska nämligen läggas golvvärme och borras bergvärme. Jag brukar vara utomordentligt bra på att stå ut med oordning men inte denna morgon. Jag tror det är grannen (på bloggen Bodils bonniga liv) som smittat mig för hon har städat sig igenom en 4 månader nu ungefär men så är hon i och för sig gravid, hormonstinn och i flyttagen. Så jag gick omkring med sprayflaska och trasa i högsta hugg och polerade bort varenda dammkorn jag skådade. Det är en utmaning kan jag säga i ett gammalt hus och jag hann ca halva köket. Och sedan brukar ju den där tillfredsställande känslan infinna sig; Oh vad det är rent och fint och luktar gott. Istället så tittade jag mig omkring och såg ingen som helst skillnad. De polerade ytorna hade såklart dammat igen och åter fann jag små leriga fotavtryck på min bärbara dator efter någon liten katt.
Då var det trevligare att ta en fika med grannens tjej Ida som kom med 2 kompissar och förgyllde en eftermiddag.
Och så pysslar jag med lite konst projekt. Ska nämligen ställa ut i Hembygdsgården tillsammans med Eva W, Lillemor (Monikas syster), Viveca och Brita Namerius på Huddungedagen nu på söndag. De andra kan måla och har färdiga och fina alster. Jag har idéer som konsekvent vägrar ta form på målarduken. Men en tjusig ren med garnhorn har iallafall tagit form och mer är på gång. Min stil har jag märkt är att blanda huller om buller, klistra klippa och alltid ha med något garnigt. Ni får väl komma på söndag och se.
Kram! -
Idag har jag varit Mc Donalds. Nä jag har inte varit på Mc Donalds utan jag har varit någon typ av snabb mats restaurang för hagens alla bromsar och mygg.
Det hela började när mannen deklarerade att lammet kommer inte tillbaka om jag inte byggde ett stängsel, så det var ju bara att hugga i. Som tur var hade vi allt som krävs för ett prima stängsel så jag satte igång att banka i störar med en slägga som var dubbelt så stor som jag och jag knappt kunde lyfta men jag tänkte på lille Bä och hur glad han skulle vara att komma hem igen och på något märkligt sätt så bankade jag ner 12 störar. Så långt allt väl för när man är i ständig rörelse så är det inte så många som hinner äta på en men när det var dags att spika fast nätet på stängslet då kom traktens alla flugor. De kallade på sina kusiner bromsarna som signalerade till halva släkten och jag såg nog ut som som en riverdansande väderkvarn. Det var mycket svettigt och inte ett dugg roligt och på toppen av det så kom de små myggen som på beställning. Det är inte heller helt enkelt att spika Uspikar på runda pålar upptäckte jag men skam den som ger sig.
Jag är nu mygg och broms biten, bränd av nässlor, smutsig och har träningsverk i halva kroppen men mycket nöjd över min prestation och har en lycklig liten Bä hemma som hade en underbar semestervecka på hotell Fia. Slutet gott - allt gott! -
Visst är det så men semester är lite förvirrande. man har skyhöga förväntningar och förhoppningar och sedan är man så trött att man orkar göra 1 tiondel av det man planerat. Fast oftast är man ganska nöjd med det när man tänker efter. Sedan går tiden allt för fort och trots att man längtat hem halva semestern så längtar man bort igen sekunden man sätter foten i hallen. Det kan i och för sig ha att göra med att vi saknar golv på halva undervåningen och det ser ut som en bygg arbetsplats hemma hos oss.
Det är dock så lätt att tillbringa sin tid med att längta till ställen man inte befinner sig på och så missar man det fina i nuet. Jag är ingen idol av uttrycket carpe diem - fånga dagen, jag tycker det sätter så stor press på att göra varje dag fantastisk istället för att bara se att varje dag är rätt unik i sig själv. man behöver oftast inte "fantastiskt" utan bara lite bra.
Jag är dock stolt att säga att årets semester är avklarad - inte den smidigaste någonsin och inte den bästa heller för den delen, lite för kort men tillräckligt bra och det viktigast; tillbringad med hjärtligt goda vänner och det betyder allt.
-
Jag kanske får førklara avsaknaden av inlægg på min blogg och kanske urækta också, jag har en vecka datafritt - næstan iallafall, och det ær underbart. Minst en gång i månaden borde man ha en vecka datafritt før kreativiteten ær fantastisk och man tillbringar så mycket mera tid med goda vænner, skrattar mer och lever helt enkelt mer. Och bøcker pløjer man igenom på løpande band. Underbart!!!
