– Vi var elva barn och alla ville förstås trycka på knappen, berättade hon inför 100-årsdagen som firades 10-10-10.
Sin blivande man Olle träffade Stina 1931.
Hon satt och mjölkade en ko i ladugården på sin pappas gård i Möklinta. Olle jobbade i skogen och hade ärende till gården.
Visserligen fick hon många varningar, skogsarbetare var kända för att vara svåra på spriten.
Men på nyårsaftonen 1932 gifte de sig och året därpå föddes första dottern. Och några problem med spriten blev det inte.
I nära 70 år fick makarna ha varandra.

Makarna arrenderade jordbruk på många olika håll. Första arrendegården var Mellanbo i Vansjö utanför Heby. Nästa ställe blev Ibacka, en ensligt belägen gård utanför Enköping.
De hade det lite skralt med pengar då, men så började Stina kärna smör och sålde i stan, det blev många slantar.
Sedan gick färden till ett torp under Karlsholms bruk där de stannade i fem år.
Det sista arrendet var i By under Korsnäs. Där var de i tolv år fram till 1968.
1969 flyttade Stina och hennes make Olle, som hade sina rötter i Möklinta, in i det då lilla huset på åsen i Forneby.
När Olle dog för elva år sedan, nästan 92 år gammal, blev det mycket tungt för Stina.

Stina föddes i lantbruksmiljö i Kiplingeberg i Bälinge församling en och en halv mil utanför Uppsala. När Stina blivit lite äldre kom familjen till Tännsta utanför Uppsala.
Båda föräldrarna arbetade inom jordbruket och barnen fick naturligtvis tidigt hjälpa till.
Stina och hennes syster fick dela på en länga på åkern när de skulle binda säd, vilket gjordes för hand. Varje dag bar de in vatten, det var barnens jobb.
Stina föddes som nummer fem i det som sedan blev ett helt fotbollslag med barn.
Stina hade inte fyllt 19 år när mamman dog, 49 år gammal.
De fyra äldre syskonen hade flyttat hemifrån så Stina var äldsta dottern hemma.
Hon var inte särskilt haj på matlagning, den hade hennes mamma skött om.
Men hennes pappa som hade levt ensam innan han gifte sig och lärt sig laga mat, blev läraren i köket.

Matlagningen till vardags var enkel. Hon skulle vattna ur saltströmming och glödsteka hel sill och steka fläsk och koka potatis.
Stina fick också lära sig att ta hand om allt vid slakten.
Hon tycker det är synd att barn av idag inte får lära sig hur man lagar mat från grunden och hur man odlar sin egen mat.
Radio har hon slutat lyssna på, men lyssnar på nyheter och andra svenska program på tv.
Stina har aldrig samlat på saker och inte haft behov av att resa. Om hon handlade något på någon utflykt var det till döttrarna eller deras barn.
”Jag är en vanlig människa som levt ett vanligt liv. Men jag har faktiskt varit i Stockholm en gång med PRO” berättade hon inför 100-årsdagen.
Hon firar födelsedagen med de närmaste, döttrarna GunnBritt Kvist och Irene Jansson och deras familjer.