Leif öppnar dörren till det hemtrevliga huset på Hällbyvägen. Nyss kom han hem från jobbet i Västerås, där han parkerat lastbilen efter körning till Malmö. Det är slut på arbetsveckan. I unga år tillhörde han kretsen ”motorburen ungdom”, det vill säga raggarna i stan.
– Men det där lämnade jag för länge sedan och har ingen gammal amerikanare gömd i uthuset, säger han och skrattar.
På gården står i stället hans Volvo, en äkta Svensson-bil.
I oktober valde han att flytta till Ransta från Arnebo i Sala där han tyckte att alla minnen var jobbiga.
– Min sambo Lisa Svärd gick bort i juni i somras och jag ville komma närmare hennes släkt som bor i Ransta.

Ett stänk av vemod blänker till i ögonen.
– Jag lever för barn och barnbarn nu. Det är skönt att ha släkten nära när jag blev ensam.
Sammanlagt hade de fem barn, men inget tillsammans. Barnbarn finns det också, tio stycken. Ett elfte barnbarn är på gång.
På en byrå står en present där det står, ”Till min älskade morfar”.

Leif jobbar ganska mycket. Ligger ute på vägarna med stora lastbilar, som han kör i hela Sverige.
–Jag flyttade hit till Hällbyvägen i oktober, men du ser att det är renovering kvar att fixa. Jobbet tar tid.
Leif Johansson är född i Västanfors och hann att bo med föräldrar och en storasyster i Semla i Fagersta innan de flyttade till Hagaberg i Sala.
Där gick han i Johannisbäcks skola och fortsatte sedan på Styrars och Vallaskolan.
– Jag började jobba dagen efter jag slutat nian. Det var på Sala gummi.
Nästa arbetsplats blev på Ahlbergs mekaniska vid Hyttan där han var några år.

I 24 år jobbade han sedan på Sala Kaross, men blev permitterad och fick ställa in fokus på att få ett annat arbete.
I Ludvika fick han nästa anställning. Det var som reparatör av maskiner till tunneldrivning.
– Jag var bland annat med och byggde Arlanda-tunneln och Södra länken.
Numera är han anställd som lastbilschaufför vid ett Västeråsåkeri.

Varför kallas du Bambam?
– Vi bodde grannar med en familj som hette Flinta. Deras dotter kallades Pebbles och då fick jag heta Bambam, säger han och skrattar. 

Hur är det att fylla 60 år?
– Jag står stadigt på jorden, är nöjd med livet och skulle inte vilja ha det ogjort, även om sorgliga saker händer ibland, säger han