2003 blev en vändpunkt för nyblivne pensionären Leif Boberg. Han hade precis gått med som aktiv medlem i PRO i Stockholm, när han drabbades av stroke.
Förändringen
– Efter en sådan smäll blir man rädd, osäker och tror att livet är slut.
Han fick mat hem i låda. Livet var dystert. Efter en månad började han promenera med hunden.
Han gick ner 30 kilo på kuppen och mådde bättre.
– Sen tänkte jag att något måste jag göra. Ville inte bara stanna och vara barnvakt till barnbarnen resten av livet.
Han sökte till en pedagogikutbildning i Borås och läste bland annat om hur våra olika minnen funkar.
– Jag har som mål att varje dag lära mig en ny sak. Nya saker stimulerar hjärnan.
På 1970-talet jobbade han mycket för att sprida kooperativtanken, reste i många olika länder.
– 1975, ett år efter den oblodiga revolutionen i Portugal, reste jag och några till dit för att försöka starta kollektiva lån till bostadsrättföreningar. Men det gick inget vidare. I Portugal äger man sitt hus eller lägenhet.
Då blev han i det arbetet bekant med Carlos som bor i staden Sines vid Atlantkusten.
– Sines har 13 000 innevånare, precis som Sala, en lagom storlek på stad. Man går runt stan på 45 minuter.

När Leif fyllde 70 frågade han sig själv: ”Är det nu jag ska åka till Portugal?”
Jo, det var det.
Läs hela artikeln i onsdagens SA!