Han kommer traskande i lugn takt med en Dramaten i ena handen och en plastkasse i den andra på väg från Ica till Storgatan 11, där han bor tillsammans med hustrun Edith.
– Det är en bit att gå och föret är inte det bästa, säger han och pekar på den snötäckta trottoaren som genom alla vinterns snölager lutar neråt vägbanan.
– Det gäller att ha tungan rätt i munnen för att inte halka ner på vägen.
Vid barmark tar det honom exakt sju minuter från Ica och hem, men med knölig halkig trottoar tar det dubbelt så lång tid.

Han berättar att han och Edith bott i Heby två och ett halvt år.
– Vi flyttade då från Morgongåva, jag fick jobb på Aktiv Fischer, och sålde bilen i det taget också.
Att de flyttade beror på att lägenheten i Morgongåva låg en trappa upp.
–  Nu har vi lägenhet i markplan så att min fru kan ta sig ut. Men med det här föret kommer hon inte ut i alla fall, säger han och kastar en mörk blick på den bulliga trottoaren.
Hans fru är medlem i Sala-Heby reumatikerförening och har färdtjänst så hon kan ta sig till mötena.
Innan makarna flyttade till Morgongåva bodde de länge i Heby och hade en villa på Horrsta och stortrivdes.

Yrkeslivet då?
– Jag har ett förflutet inom tegelbruket här och så jobbade jag länge med tv-service.
Stig Nordin är född i Kärrbäck, i Norrby i Sala.
– Pappa var lantarbetare så vi flyttade en hel del. Som lantarbetare bytte man arbetsplats vartannat år.
Genom Edith fick han bonusbarn, vilka nu skänkt dem både barnbarn och barnbarnsbarn.
Makarna är med i Vittinge PRO där de känner de flesta, men går även på möten i Heby PRO.
Stig har många intressen, bland annat spelar han orgel.
– Att brodera, helst japansk broderi gillar jag. Det är som att måla med tråd.
Han har tidigare varit cirkel-
ledare i denna konst.
– Jag har haft en paus i broderandet ett tag, men nu har jag lust att börja igen.
Han berättar att det är en alldeles speciell teknik och att materialet till hantverket inte kan köpas i vanliga butiker.
– Man måste beställa nålar och garn från ett företag.

Får du gliringar av andra män om ditt broderi?
– Nej, det har jag aldrig fått.

Vad gör du med de färdiga tavlorna?
– Jag ger bort det mesta.
Att snickra tycker han också om.
– Jo då, jag har hållit på med det mesta.

En allkonstnär alltså?
– Nja, kanske det, säger han ödmjukt och drar igång kärran och lyfter upp kassen.