Kenth Ejestrand trivs bra med det han gör.
– Jag tyckte att en granne till mig var hemma så tidigt på förmiddagarna, redan klockan 11 på förmiddagen. Så jag frågade vad han gjorde, och efter det började jag på samma arbetsplats i Bromma.

Då var han i 20-årsåldern och bodde i Järfälla. Numera är det i Norberg med omnejd som han delar ut post.
– Vi flyttade till Västerfärnebo 1990 för att jag och min sambo Lolie behövde ett stort hus till vår stora familj, sex barn och två vuxna.
De trivdes på den nya hemorten, men när Kenths döttrar 1997 flyttade till Stockholm blev huset med tolv rum för stort. Flytten gick till Norberg, där han nu kunde cykla till jobbet.

Men bara någon månad efter flytten hände det ofattbara. Lolies och Kenths gemensamma barn Christopher, 9, och Alexander, 6, omkom när de lekte i en container som tömdes på sitt innehåll. Före flytten till Västerfärnebo hade de dessutom förlorat
Sebastian, 5 år, i cancer.

Hur kan man gå vidare efter något sådant?
– Det är klart att det har varit jobbigt, men det måste ju gå. Fortfarande kan vissa dagar kännas tunga även nu. Det kommer aldrig att gå över, men med tiden går det lite lättare.
Han tycker att de övriga fyra barnen inte fick den hjälp de behövde mitt i sorgen, då han och Lolie var lite handlingsförlamade.

Visst har livet gått vidare. Kenth arbetar fortfarande som brevbärare, men det så kallade betinget, att få gå hem när rundan är klar är borta. Dagarna blir lite längre, men nu finns inte samma stress.
Kenth har ett annat yrke som han skulle vilja testa.
– Jag är sugen på att köra tung lastbil. Det verkar vara en kul grej att prova på, säger han.
C-körkort har han redan, så han är en bit på väg.

På fritiden är det femårige hunden Nalle, en blandras mellan samojed och alaskan husky, som tar upp mycket av Kenths tid.
– Vi både tränar och tävlar i agility, runt om i Sverige.
Hund och husse är också mycket ute i skog och mark, men inte för att plocka bär eller svamp.
– Nä, vi bara är, säger Kenth.
Tillsammans med Kenths bror brukar de också fjällvandra en vecka varje sommar.
– Det är väl sjunde året nu, och vi har avverkat hela Kungsleden.