Hon utstrålade så mycket glädje och kärlek. Vi hade mycket trevligt de stunder vi umgicks på utflykter vi gjorde till bland annat Morgongåva och hälsade på hennes syster och drack kaffe, turerna till svamp och bärskogar, picknick i Hårsbäcksdalen med mera. Eller så spelade vi kort vid köksbordet hemma hos Margita eller Eddie. Hon var en hejare på Varmsätrapoker. Margita spelade även bridge under många år.

Vi hade samma arbetsplats då vi först fick kontakt i början av 90-talet, Sala lasarett. Jag handlade ofta av henne i cafeterian på den tiden.
Margita hade en konstnärlig ådra och väggarna hemma hos henne pryddes av många av hennes fantastiska och färgsprakande oljemålningar.
Hon pyntade sitt hem på ett fantasifullt sätt och sydde flera vackra gardinuppsättningar.
Barn hade en stor plats i hennes hjärta, både de egna barnen, barnbarnen och barnbarnsbarnen. Det var givet att alla samlades på juldagen för att smaka hennes och Eddies bakverk och dansa kring pallen i vardagsrummet.
Margita var alltid noga med sitt utseende långt upp i åren. Att lägga en fin make up och smycka sig i vackra ringar och örhängen var dag hörde till, både vardag som helgdag.

Bland det bästa hon visste var att gå på fest med middag och dans och få klä upp sig. Då stortrivdes hon. Eddie måste ha varit stolt att få dansa med Margita. De gick ju även på PRO-danserna ett tag.
Jag saknar hennes varma kramar och glädjetårar då vi sågs. Margita var en sällsynt varm, innerlig och härlig person.
Jag är tacksam över att jag fick lära känna henne.
Monica Eriksson