Det var en brist som födde en törst som bidrog till ett livslångt intresse. Hon var tidigt teckningsbegåvad och hade en gudomlig handstil. Endast sjutton år fick hon uppdraget att illustrera Carl-Bertil Agnestigs vitt spridda Vi spelar piano 1.
På Konstfack träffade hon Olle Nessle, som hon var gift med åren 60-96 och med vilken hon fick fyra barn. Hon gick även Lärarhögskolan och tog en fil. kand. i konstvetenskap och etnologi.
Hennes skicklighet i att analysera gamla hantverkstekniker var enastående och nyfikenheten på hur saker egentligen är gjorda förde henne till många ställen och avkrokar, i Sverige och utomlands, för att träffa slöjdare och konsthantverkare och studera deras arbeten på plats, vilket resulterade i mängder av nya insikter och ett unikt bildarkiv. Hon var en skicklig fotograf, framhävde alltid den väsentliga informationen i bilden och var aldrig estetiserande för sakens skull.
Lena gjorde flera utställningar och skrev mängder med artiklar, katalogtexter och trettiotalet fackböcker om dekorations-, schablon- och ådringsmåleri, stickning, virkning, vävning, växtfärgning, broderi, spånslöjd, pappersslöjd, med mera.

Hon hade ett passionerat intresse för ikat, den äldsta och i världen mest förekommande metoden att skapa komplicerade och raffinerade mönster i vävnader, och där blev hon en verklig expert. Till hennes största bedrifter måste räknas fullbordandet av den ikatbok som hon och vännen Gösta Sandberg påbörjade strax före dennes död. För detta ändamål företog hon ett tjugotal resor till Latinamerika, Afrika, Japan, Indien, Indokina, Central- och Sydostasien, samt framför allt till Indonesien, där hon sade sig ha sitt hjärta och dit hon ledde flera ikatresor, missionerande om sitt ovanliga intresse för andra.

Hantverksböckerna, med sina grundliga beskrivningar och ibland för fackböcker unika information, präglas av ett ovanligt personligt och inspirerande tilltal som gör dem efterfrågade på antikvariat och bibliotek. Där andra fackboksförfattare inte kan motstå att framhålla sin expertis förmedlade Lena bilden av att det som verkar svårt i själva verket är enkelt. Hon var dessutom både orädd och viljestark, tvekade inte att ta sig an stora och svåra projekt, vilket gav andra mod. Hon fick många tacksamma läsarbrev, den japanska beundrarposten hyllade hennes ”glorious knitting”. De stickade plaggen, så väl de med fria motiv som de traditionellt men komplext mönstrade, var renodlade konstverk.
Lena var ödmjuk och opretentiös, kunde för sina otaliga kurser, föredrag och böcker nöja sig med minimala arvoden och ville inte kallas konstnär. Hon älskade att samla släkt och vänner i sitt vackra hem för spel, lek, hantverk, härliga middagar och långa och intressanta samtal. Vi minns en vänfast, ärlig och nyfiken själ med stort hjärta och ovanlig begåvning.

Ana Durán, Lisa Bengtsson Moon, Anders Friberg, Andreas Ågren, Katarina Sperling, Eva Myrdal