Under sina ungdomsår var han bland annat aktiv inom fältskjutning och hade ett stort jaktintresse. Redan under unga år väcktes hans stora intresse för hembygden och Olandsbygden, liksom för konst.
Han tog studenten vid Uppsala Högre Allmänna Läroverk 1945 och tog sedermera sin agronomexamen 1954 vid Lantbrukshögskolan i Uppsala. Innan dess hade han arbetat ett år vid Statens Jordbruksnämnd och vidare vid Kungliga Lantbruksstyrelsen i Stockholm.

1948 inleddes Ingvars intresse för omvärlden då han blev ordförande för World Movement for World Federal Gouvernment i Sverige. Efter examen åkte han till Brasilien för att där återförenas med sin fästmö, agronomen Gerd Axelson. De gifte sig senare i Sao Paulo, 1955.
I Brasilien började Ingvar som egen företagare. I det egna företaget, Compania Comercial Agromondo Ltda, sålde han allt från klöverfrö till torrlastfartyg från Valmet i Finland. Vid sidan om denna affärsverksamhet bistod Ingvar sin hustru Gerd, som vid tillfället var lantbruksattaché, med att introducera Tetra Pak i Brasilien. Under dessa år föddes dessutom sönerna Tor och Jan.

Familjen flyttade till Sverige 1962 och köpte ett år senare Tärnaby Gård utanför Sala, där han sedan dess har drivit jordbruket. 1964 föddes dottern Anna. År 1970 återvände Ingvar med familj till Brasilien för att driva Weibulls företag i södra Brasilien. Dessa företag såldes efter ett par år och 1976 återvände Ingvar och Gerd till Sverige. 1979 for Ingvar åter utomlands, denna gång till Guinea Bissau där han arbetade som generaldirektör i ett guineanskt statligt fiskeriprojekt under två år. Hemma i Sverige var Ingvar aktiv i flertalet föreningar och samfund, bland annat var han under många år stämmans ordförande i Tärna församling och ordförande i Kumla, Tärna, Kila pastoratkyrkoråd.

Under hela sitt liv hade han ett stort intresse för internationella frågor och människor från andra länder. Bland annat arbetade han som tolk och som svensklärare på flyktingförläggningen vid Sätra Brunn i Sala kommun.
År 2001 flyttade Ingvar tillbaka till sitt kära Uppsala, där såg han till att återuppta kontakterna med flera gamla vänner.
Den sista tiden återvände Ingvar till Tärnaby Gård. In i det sista var han en levnadsglad man, nyfiken på allt som hände både i vardagen hemma och i världen, ett förhållningssätt han också ofta lyckades sprida till andra. Han älskade att ha många människor omkring sig, även under de sista åren då svåra sjukdomar drabbade honom. Mycket tack vare sitt positiva förhållningssätt fick Ingvar ett fantastiskt liv.
Ingvar lämnar ett mycket stort tomrum efter sig och är ihågkommen med mycket kärlek och glädje. Men en känsla som också är stark vid minnet av Ingvar är tacksamhet. Tack, Ingvar, för alla roliga fester och för alla spännande människor som jag mött genom dig. Tack för alla intressanta samtal om konst och historia, och alla livliga diskussioner om världens tillstånd. Tack för den kärlek och omsorg du lagt ner i vården av Tärnaby Gård och by. Tack för att Gerd och du tog med er en liten bit av en annan värld till Tärnaby, och lät mig bli en vän till familjen!
Vännen Gunilla Åkeson