Naturen var hans liv. Spängerna från Österbo till Hagudden var hans verk, med goda vänners hjälp. Även kolmilor och tjärdalar vid Messkog och hembygdsgården hjälptes dom åt med.
Kyrkstigsvandringen den första helgen i juli var han alltid med på, men sista åren orkade Gösta inte gå hela sträckan utan stod i Buska och väntade. Där serverade han saft till alla som gått hela vägen, han ville alla väl.
Ett år gjorde han 365 fågelholkar för olika fåglar. Flera tusen har han gjort under årens lopp. Höst och vår var han ute och rensade alla holkar.
Hembygden var han alltid mån om.
Nora kyrka besöka han ofta så högre krafterna fanns. Nu får han vila vid sin kyrka i Nora.
Vi möts igen Gösta, som nu har fått möta sina nära och kära igen, däribland min make, ni som var så goda vänner.
Du var en riktig vän. Vila i frid.

Din svägerska Linnea