Blogg - publik

Blogginlägg

1. Mörk musik
    För att få lite omväxling i mina "Detta har hänt..."-uppdateringar tänkte jag skriva om en helt annan sak idag, nämligen min favoritmusik. Jag vet att det kan verka lite slumpmässigt, men skälet är nog att jag lyssnat mycket på musik på bussen på sistone. Jag har nämligen haft tur och fått jobba extra också på Akademihotellet i Uppsala, där jag hade min praktik, det känns jättebra!
   
   Jag har svårt att säga vad jag har för musiksmak. För mig är musiken såklart viktig, men jag tror texten är nästan ännu viktigare. Jag lyssnar /har lyssnat på Lars Winnerbäck, soundtracks till olika filmer (Howard Shore gör de bästa!), struntig mainstreampop som går att dansa till, Nightwish (innan Tarja försvann), och så vidare. Det är alltså ganska olika musikstilar. Men en stil som jag börjat intressera mig mer och mer för är rap.
   
   Jag vet vad många tycker om rap. Att det låter illa, de använder fula ord, nedvärderar kvinnor och förskönar våld, och visst, de där två sista sakerna tycker jag inte alls om. Som tur är så är inte all rap likadan.
   Jag har oftast inte så mycket till övers för den själlösa "poprapen" som bara blir större och större, och jag börjar bli dödligt trött på Eminems kvinnoförakt och självömkan, men jag har haft turen att snubbla över lite mer obskyra rappare, och det är där jag anser att guldkornen finns!
   
   De jag lyssnar på mest är en amerikansk rappare, Immortal technique, och två engelska, Lowkey och Akala, och jag blir lika glad varje gång jag hör en ny låt av någon av dem (även om en del av deras äldre kan lämna en del övrigt att önska ibland).
   
   Äntligen musik med mening! Bara för att rap som musikstil är ocensurerad (på gott och ont) så vågar den ta upp lite viktiga saker. Det finns låtar om krig, om vapenhandel, om skönhetsideal, om rasism, dubbelmoral, polisvåld, klassperspektiv... allt samhällskritiskt man kan tänka sig.
   Låtar som dessutom har smarta lyrics och medryckande musik. Men framförallt är det låtar som faktiskt betyder något.
   
   Det kanske låter deprimerande i vissa människors öron, men jag tycker inte att man ska blunda för problem (den som blundar förblir tyvärr i mörkret) och dessutom är det inte allt de har.
   Det finns glada låtar också, som Akala's "It's not that serious", eller sorgliga, som Immortal technique's "You never know" och "Leaving the past" eller Lowkeys "One world", eller mäktiga som Immortal technique's "Point of no return". Och såklart många arga låtar (det är ju rap).
   Det finns en sådan räckvidd, så många olika ämnen och känslor och val av musik. Jag antar att det är därför jag inte tröttnar, som jag gör på pop förr eller senare.
   
   Jag menar inte att alla borde lyssna på rap eller att man är dum om man inte gör det, men jag tycker att det är synd att vissa människor bara har hört den värsta sidan av denna genre, eller inte vill ge den en chans alls eftersom den är lite annorlunda (jag tittar på er, äldre generationer!).
   Men, om du är känslig för svordomar, brutalitet och en grå världsbild, eller inte uppskattar ironi, så kanske de artisterna jag skrivit om ovan inte passar just dig, och då är det bara så.
   Jag kan knappast med gott samvete uppmuntra till lyssning utan att varna dig! Musiken är alldeles för bra för det:).
   
   Låt mig avsluta med en vers från Akala's "Find no enemy", som jag älskar för att jag identifierar mig så mycket med den:
   
   "And It may sound like I'm bitter/ but in fact, truth be told, I am quite the opposite/
   I wake everyday and I'm overwhelmed/ just to be alive and be like noone else/ And the sheer weight of the thought of space is enough to keep my little ego in place /
   All that we chase and try to replace/ All along it was right in our face/
   The only way we can ever change anything/ Is to look in the mirror and to find no enemy."
   
   Det är poesi! :)
   
   
   
   
   
   • • Anna Danielsson
     • 8 maj 2012 17:37
     • Taggar: fritid intressen rap
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

2. Inte ett ord
    Ämnet som jag tänkte skriva om idag är faktiskt ganska ironiskt att välja. Ämnet är nämligen skrivkramp.
   Min förhoppning är att om jag skriver tillräckligt om detta hemska lilla ämne, så ska det gå över.
   
   Jag har inte skrivit ordentligt sedan 2012 började, tror jag. Dels skyller jag såklart på min julkalender, som krävde mycket kreativitet varje dag och kanske tillfälligt tömde mitt "förråd", men samtidigt känns det som att det nu har gått lite för lång tid för att det ska räcka som enda förklaring.
   
   Det roliga är att jag kan få ordentligt med idéer. När jag ligger och ska somna, när jag åker bil eller till och med när jag drömmer. Men så fort jag sätter mig vid datorn eller slår upp ett block så är inspirationen borta.
   Det enda jag har skrivit på sistone har varit halvdåliga dikter och kortkorta tankar, ja, som ni märker har nu till och med bloggen blivit än mer lidande än förut. Detta är såklart jättestressande, hur mycket jag än försöker intala mig själv att inspirationen kommer tillbaka (den brukar alltid göra det) och att en paus är helt ok.
   
   Så vad kan nu detta bero på? För första gången idag satte jag mig ner och försökte fundera ordentligt på den frågan, och jag tror att jag har kommit fram till ett svar. Min inspiration har förut blivit lidande av stora förändringar, av saker som gör mig känslomässigt eller psykiskt trött, och något sådant har jag väl inte varit med om på sistone, tänkte jag.
   
   Men så slog det mig. Jag och min syster bor numera själva. Det innebär många tankar på hushåll, ekonomi och andra sådana där praktiska "vuxensaker". Jag har dessutom, som jag redan skrivit om, fått ett extrajobb där en hel del engagemang krävs. Och så har jag blivit vald till distriktsordförande i UNF Västmanland, vilket ju är vagt överväldigande.
   
   Jag tror att det är där problemet ligger. Alla dessa praktiska, vardagliga, nödvändiga sakerna tar upp min tid, och tar en hel del plats i min hjärna. Inspirationen kommer fortfarande till mig när jag slappnar av, men när jag kliver upp ur sängen eller ur bilen kommer tankarna på allt det andra tillbaka. Och jag orkar sällan koncentrera mig på skrivande när jag är trött.
   Då, när jag väl är ledig och slappnar av, slösar jag istället bort tiden vid TV:n eller på internet för att jag inte orkar tänka så mycket.
   
   Så visst är det tråkigt och uppstressande, men att gå till botten av det hela hjälper. Och jag vet ju att inspirationen kommer tillbaka. Att någon dag när jag tar mig tid och orkar, så kommer jag att kunna skriva ordentligt igen.
   Så, om du har varit med om något liknande är mitt råd till dig helt enkelt att inte må för dåligt.
   
   Saker måste få ta tid. Dina tankar måste få samla ihop sig igen. Sedan är det bara bra att sätta sig ner och försöka skriva ett antal gånger, ibland löser det allt när man bara försöker. Men om man misslyckas ska man heller inte skämmas, utan komma ihåg att det är svårt att tvinga fram kreativitet.
   Det ordnar sig :)!
   
   
   • • Anna Danielsson
     • 24 apr 2012 11:59
     • Taggar: fritid kreativitet skrivande
     • Permalänk
   • • Kommentarer (1)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

3. Till slut har det hänt!
    Ja, jag har varit borta länge nu från min blogg. Min ursäkt är att det har hänt en stor sak i mitt liv som har hållit mig ganska sysselsatt, både fysiskt, men framförallt har mina tankar varit upptagna ett bra tag.
   
   Jag har nämligen fått ett extrajobb! Det känns helt fantastiskt och jag är jätteglad och tacksam för den chansen, eftersom jag inser att inte alla får den. Det är här i stan till och med, på Sala stadshotell.
   Det jag främst ska göra är att sköta frukost och reception. Jag har gått extra ca en vecka men nu är det alltså dags för mig att jobba på riktigt.
   
   Det känns spännande eftersom jag får ta så mycket ansvar själv, plus att det såklart alltid är roligt att arbeta med människor. Dessutom är just hotellet kul eftersom jag alltid har vetat att det har funnits där, och jag har varit där på nattklubb ett par gånger, men mer än så har jag egentligen inte vetat om det.
   
   Hittills trivs jag riktigt bra, känner mig välkommen och peppad inför jobbet. Jag har också jobbat extra i nattklubben en natt, vilket gick bra.
   Vet inte vad jag ska säga mer än att jag är väldigt, väldigt glad. Förutom att det såklart är det bästa sättet att få in foten i branschen så är också utsikten att kunna tjäna ordentliga pengar otrolig!
   
   I andra nyheter har jag blivit vald till ordförande över UNF Västmanland, och ska på mitt första möte ikväll, så det har också tagit upp mina tankar. Dessutom utvecklas UNF Silvernykter i Sala, vilket självklart är jättekul!
   Nej, nu måste jag gå och läsa Stafettbloggen, det var alldeles för länge sen :)!
   Ha det bra :)!
   
   • • Anna Danielsson
     • 3 apr 2012 13:30
     • Taggar: hotell jobb unf
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

4. Lagomrasism
    Ibland blir jag trött på att vara svensk. Jag menar, jag är väl medveten om att det inte bara är svenskar som är fördomsfulla här i världen, men jag skulle vilja påstå att vi har ett speciellt sätt att vara det på.
   
   Som när vi är rasistiska. Många vill kalla det främlingsfientlighet. Jag vill kalla det "lagomrasism", eftersom de flesta svenskar jag känner bara är fientliga mot främlingar med en viss hudton, ett visst språk, eller en viss religion.
   
   Jag är trött på att det är accepterat att dra skämt och generalisera om andra folkgrupper, att anta att människor inte är människor utan stereotyper bara för att de inte är precis likadana som majoriteten i ett land. Jag tror att det kallas kulturrasism när man ogillar hela kulturer och folkgrupper istället för individer.
   
   Nu vet jag att majoriteten av personer som jag har pratat med detta om skulle svara: "Vadå, det är bara lite harmlösa fördomar? Vad spelar det för roll?"
   Det spelar roll därför att harmlösa fördomar och icke-harmlösa rasistiska handlingar, som hatbrott, hänger ihop. 
   
   Precis som alla handlingar har konsekvenser, har alla attityder konsekvenser. Om det är "ok" att vara lagomrasistisk (vilket det sorgligt nog verkar vara), så är det också mer ok att vara rasistisk på riktigt, för låt oss vara ärliga, de två sakerna är inte särskilt olika. 
   
   Ja, jag vet. Nu kommer någon att säga: "Men hallå, din dumma lilla flicka, vi har ju faktiskt dålig invandrarpolitik här i Sverige, vilket gör att jag har all rätt i världen att anse att vissa människor är sämre än mig." Öh?
   Ok, så är det invandrarnas fel? Och även om någon i den gruppen drar nytta av det, borde det göra att man inte kan känna medlidande?
   
   Folk flyr från krig, de flyr för att inte bli dödade, för att inte svälta, och ditt argument för att de borde kastas ut ur landet är att... vi är dåliga på att ta emot dem? Vi borde alltså inte göra det? Trots vårt överflöd?
   Trots att vi är medskyldiga? (Kom igen nu, världen är, du vet, rund. Vårt land har sålt (säljer?) vapen, och vårt överflöd kommer någonstans ifrån, det också.)
   
   Vilket för mig till en annan sak som jag är gruvligt trött på. Och det är att en hel folkgrupp tar skulden när en person /ett fragment av den gruppen gör någonting. Fast inte om personen är vit.
   
   Låt mig förtydliga med ett exempel. Förra året, när den hemska tragedin i Norge ägde rum, så trodde folk först att det var ett terrordåd av muslimer. Och många på facebook skrev hatfyllda saker om just muslimer. När det sedan blev avslöjat att det rörde sig om en vit norrman så blev det plötsligt "bara" en tragedi och inte längre en hatkampanj mot en enskild grupp.
   Jag undrar varför?
   
   Och nej, med det sagt menar jag inte att varenda svenska är rasist, eller ens lagomrasist, men det är deprimerande vanligt. Jag tror inte det finns någon folkgrupp som inte har rasister, för den delen, men eftersom jag själv är vit och svensk tycker jag att det ger mig mer rätt att attackera min egen grupp. Jag tillhör en priviligierad grupp, det vet jag själv, och jag är tacksam för det.
   
   Trött på det också, men tacksam. Jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte var det. Jag har trots allt haft stor tur.
   Jag kan leva i det land där jag föddes, i en demokrati. Ett land med ett socialt skyddsnät, ett rikt land.
   Och jag vill att andra också ska ha den rätten, vare sig de föddes här eller inte. För det finns så många länder här i världen där man sorgligt nog inte kan leva, hur gärna man än vill det, och jag antar att jag är naiv men jag tycker att alla människor förtjänar ett liv:)!
   
   
   
   • • Anna Danielsson
     • 19 mar 2012 13:18
     • Taggar: rasism sverige åsikter
     • Permalänk
   • • Kommentarer (3)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

5. 21-årings bekännelser?
    Hm... jag har valt ett lite opraktiskt namn på min blogg. Jag fyllde nämligen 21 den 6:e mars så nu måste det väl ändras igen. Kanske inte så genomtänkt.
   Fast å andra sidan blir det ju aktuellt!
   
   Hursomhelst, annars är det bara bra med mig. Har inte märkt någon skillnad mellan att vara 20 och 21 (lustigt nog brukar man inte göra det, va?) och är trots att jag slutat skolan ganska upptagen. Jag söker jobb såklart (var på rekryteringsmässan igår även om jag mest hittade info) och så fixar jag lite inför vår födelsedagsfest på lördag.
   
   Annars har jag den nya lilla katten att ta hand om. Idag ska stackaren kastreras så jag har varit med honom till veterinären och ska hämta honom snart. Hoppas att han inte blir alltför traumatiserad!
   
   I helgen var jag borta i Stockholm på en kurs med Ungdomens nykterhetsförbund som heter Ett bra uteliv. Det var verkligen jätteroligt och lärorikt, och det ska bli spännande att börja jobba med utelivet i Sala. Uteliv är alltså lika med fritid.
   Enligt en nationell undersökning som UNF har låtit göra så är många unga missnöjda med utelivet där de bor och vi på UNF ska jobba för att försöka rätta till detta.
   Utelivet är trots allt en stor del av de ungas liv, så det borde man satsa mer på!
   
   Jag återkommer med mer detaljer om detta senare. Ha det bra!
   
   
   
   • • Anna Danielsson
     • 8 mar 2012 10:53
     • Taggar: fritid jobb uteliv
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter